Mammatillnova

Det va den 21 december, och jag skulle gå och lägga mig. så jag hade oerhört svårt för att somna denna kvällen.. men tillslut somnade jag. efter mycket vridande i sängen. Hann sova några timmar innan jag vaknade med ett ryck o kände mig kissenödig. då jag sätter mig upp i sängen, inser jag att det är helt blött i sängen. tänkte inte mer på det, eftersom att jag var så trött. reste mig då upp och skulle gå emot toaletten, det va då jag insåg att vattnet hade gått, när det rann som en flod ner för benen på mig.. Jag hade inga värkar o allt kändes som vanligt, förutom ganska blött då förståss. jag gick runt lite i lägenheten innan jag gick och väkte min pojkvän .. Jag väckte han utan att säga att vattnet hade gått, så han gick upp och satte på kaffe, han trodde att det va morgon o att han skulle till jobbet ! men när han kommer ut från köket, står jag bredbent ute i vardagsrummet och vattnet forsar mellan benen på mig, fick han stora ögnon, och med en stammig röst skriker han fram, vattnet har ju gått, vattnet har ju gått .. han springer fram till mig. och håller om mig, hur är  det ? mår du bra? har du ont? helt förvirrad killen. själv satt jag och skratta och tyckte, vafan lixom ... detta är vell inget , vattenavgång. so what lixom .. min kille blev helt panikslagen, ringde förlossningen och hans pappa som skulle köra. han flög runt i lägenheten som en yr höna. packa våran bb väska. så länge satte jag mig på datan och tog det lungt. inga värkar hade kommit ännu. men dom på bb ville att vi skulle komma in och ta ett vattenprov i allafall.. jag ringde min mamma och sa att det va dax. hon fick en shock, och kom direkt hit :) på vägen in va allt lungt till en början, kändes ingenting. och min man satt helt förstörd där framme i bilen och skrek köööööööööööööööööör fortare pappa, och älskling har du ont ? går det bra 20 ggr om .. javassit.. här va det inga problem för mig inte. eller jo nu kom det, ja det va värkar, inte jätte kraftiga, men ajj dom kändes. jag kunde inte sitta still, så flaxa runt i baksätet. mamma satt brevid mig o klocka värkarna. men ännu va dom inte jätte täta. väl inne på förlossningen, fick jag ett rum och dom satte på ett ctg på magen, ett ctg är ett band man får runt magen som mäter värkar o så .. låg där i en halv timme ungefär, och sen gick jag för att göra ett fostervattensprov, och fyfasiken va äckligt det va. första gången för mig i gynstolen. fyfabian :/ va inget trevligt.. men va ett måste för min lilla bebis skull. så självklart gjorde jag det.. när provet va klart, fick jag gå tillbaka till mitt rum, och där satt vi och bara väntade och väntade, efter en stund kom en sjuksköterska in med en ultraljuds apparat, hon ville kolla hur bebisen låg, efter ett litet kik, säger hon att vi kan åka hem och invänta tills värkarna blev mycket starkare. då påstog barnmorskan att min bebis låg med huvudet neråt. och därför fick jag åka hem. jag packade mina grejer och va påväg ifrån sjukhuset, då det kom fram en sköterska till mig, hon sa att hon skulle känna och kolla på min mage, då  förklarade att en sköterska redan gjort det, men hon ville ändå göra en kik eftersom att det va hon som skulle jobba det skiftet, och sköterskan innan hade inte lämnat över mitt papper till denna sköterskan därför gjorde vi en extra koll .. och vilken tur det. det visade sig att det inte alls va huvudet som va neråt, att det va rumpan, och att min bebis hade massa avföring i fostervattnet som hon svalde. sköterskan sprang därifrån och efter bara några minuter kommer hon och 3 till sköterskor, och läkare tillbaka och säger, - det blir ett akut kjejsarsnitt !

Men WHAAAT? ett kjejsarsnitt, det hade jag inte räknat med, inte heller att min bebis skulle komma redan nu .. nu va jag skraj och tårarna bara forsade ur ögonen på mig. jag va hur skraj som helst. aldrig vart räddare i hela migg liv, kan jag lova.jag satt o grät hur länge som helst, sköterskorna såg att jag bröt ihop, så dom skickade en sköterska till mig som jag kunde prata med, och som jag kunde fråga saker, om det va något jag undrade över. inte för att det hjälpte mig så mycket i min shock, men fick reda på lite mer hur snittet skulle gå till .. och efter en stund kom en sköterska in med duscksvampar och en sjukhusrock till mig, och då gick jag in i duschen, skakandes och gråtandes och duschade mig, skulle gnida in mig i spritaktig tvål som skulle döda alla bakterier där snittet skulle göras. sen va det på med sjukhus rocken, och lägga mig i sängen igen, satt och pratade med min mamma en liten stund innan dom körde upp mig till operationen. men innan jag åkte upp frågade jag älsklingen, älsklingens pappa, och min mamma vad dom trodde att det skulle bli för något. alla 3 sa kille utan att tänka. min man följde med mig upp, och dom andra stanna kvar på rummet. i väntan på att få se min lilla bebis :) jag va så himla rädd, jag ville verkligen inte. men jag visste att jag var tvungen fast att jag inte ville.. för bebisens bästa, hon mådde inte så jätte bra där inne .. väl uppe på operationen träffa jag narkosläkaren som förklarade hur jag skulle ligga på sängen när han  skulle ge bedövningen i ryggen. och jag frågade även hur många gånger han skulle sticka mig, han svara 1 gång. och tacka gud för det tänkte jag tyst.. och när dom rulla in  mig i operations salen, bröt jag ihop totalt ! flög upp ur sängen, jag vill inte jag vill inte jag vill inte, skrek jag flera gånger..2 sköterskor försökte få mig att ligga ner, och narkosläkaren försökte prata lungt med mig, jag såg älsklingen stå bakom mig med ledsna ögon, jag skrek till han, - ta mig här ifrån om du älskar mig! men jag visste han kunde inte göra det, läkaren sa till mig, att jag måste göra snittet snart, för min bebis där inne behöver komma ut. jag ville, men va så himla rädd, jag börja flaxa runt och kasta med armarna i luften, helt galen va jag rent ut sagt .. hör en sköterska säga till en annan, - vi får ge henne lugnande, då ryckte jag tag i henne, och sa - jag ska fan inte ha något lugnande, och ger du mig det, har du sett din sista dag i livet, ouuuuups . vad sa jag där lixom :P elak o vild. jotack ! dom höll fast mig och gav mig lungnande, och efter ett tag när det börja hjälpa gjorde doktorn ryggbedövningen på mig, och fy i helvete säger jag bara ... aldrig mer.. har aldrig haft ondare kan jag lova..han körde in och ut den jävla nålen 1000 ggr innan han träffa nerven, och gud va skönt det kändes när det va klart, det small till i hela ryggen, och man kände direkt att man blev avdomnad över allt .. och väck blev jag med, skrek på narkosläkaren, han kolla på mig . och jag försöker sätta mig upp i sängen, mindre lyckat .. och visar tummen upp med värsta flinet, helt borta typ :O haha, sen satte han sig brevid mig, och från bedövningen va gjort fram tills dom skulle göra snittet va jag ko lugn, men sen kom rädslan igen, snittet tänkte jag, kommer få skit ont trodde jag .. blev galen, och fick ännu mer lugnande. och shet nu va jag helt väck .. sväva bland molnen typ :S läkaren sträcker sig över mig och säger, nu sätter dom in en kateter på dig, och jag skriker neeeeeeeeeeej, det gör skit ont. och han tog mig på axeln och sa, men du maija lugna dig, den är redan inne xD haha snacka om bortgjord :P sen sa jag till doktorn, erkänn att snittet gör jätte ont? jag vill inte mer, jag vill inte mer. i samma veva hör jag bebisskrik, men va ? är snittet redan gjort? men vafan jag kände ju inget ? ja och då va klockan 15:04 på eftermiddagen när min flicka kom till världen. min man kommer fram med min tjej i famen och kollar på mig med lyckotårar, och säger, -älskling det blev en tjej, det blev en tjej. så fälde han en tår . jag kollar lite snabbt emot henne, och sen kollar jag på fredrik och säger, har du kollat rätt ? alla börjar skratta som fan. och min man säger, -ja älskling det är en flicka, sen försvann både min flicka och min man. medans jag blev ihop sydd .. Efter det kördes jag till uppvaket, och där log jag i lite över en timma. va en lång timma, ville bara träffa min dotter, min man kom upp till mig, efter att han vart nere på neonatal avdelningen med våran tjej, men hon hade svårt att hålla värmen så hon behövde ligga i en vattensäng. efter en timma åkte jag ner till min dotter, och fick för första gången hålla i henne, helt fantastiskt, jag va så lycklig. hon va så fin . och jag så glad .. bästa dagen i mitt liv kan jag lova . min tjej . fick dock bara hålla henne i några få minuter innan hon va tvungen att läggas tillbaka i sin vattensäng då värmen hade sjunkt. sen åkte jag vidare i min säng till bb avdelningen där jag skulle få tillbringa min tid på sjukhuset utan min dotter :( kändes så hemsk att inte få vara med henne .. jag ville bara ha henne i min famn, men samtidigt visste jag att hon behövde vara där nere i sin vattensäng.. Sen låg vi på bb på östra i 2 dagar, sen förflyttades vi till mölndals sjukhus där vi låg i 8 dagar, och 5 av dom dagarna fick vi sova med våran dotter.. så underbart att vi äntligen fick vara en familj som vi nu var :)

Jag älskar min dotter över allt annat, nova<3